Recension: Våra vanor formar vår kärlek

I en tidig scen i Disneys succéfilm Pirates of the Carribean möter vi en av berättelsens protagonister, sjörövarkaptenen Jack Sparrow, i en besvärlig situation. Han har blivit arresterad av den brittiska överhögheten och kommendanten går nu med misstrogen blick igenom piratens magra tillgångar: ett svärd, en pistol utan extra kulor eller krut och en ”kompass som inte pekar norrut.” Kompassen visar sig dock senare inte vara så värdelös som tittaren vid detta tillfälle luras att tro. Även om den inte pekar norrut fungerar den alldeles utmärkt i att visa dess ägare riktningen till det som den mest vill ha och längtar efter. Under resten av filmen (och de nästkommande i följetongen) gäckas den gode piraten på flera olika sätt av kompassen, ty som bekant och såsom profeten säger är hjärtat bedrägligt och snart omöjligt att utforska (Jer 17:9).

I boken You Are What You Love, som nu kommer ut i svensk översättning (EFS Budbäraren, 2019) , tar den kanadensiske filosofen och teologen James K. A. Smith sig an människans relation till sitt eget hjärta. Han utmanar den moderna, cartesiska förståelsen av människan som en först och främst tänkande och rationell varelse. Snarare, menar Smith, i likhet med äldre tänkare som Augustinus, definieras människan främst av sin längtan och sina begär. Vi befinner sig i en dynamisk rörelse mot något, ett telos, som inte formas utifrån vad vi ”vet” utan vad vi längtar efter.

Bokens titel sätts upp som en kontrast till paradigmet ”vi är vad vi tänker”. Vår djupaste längtan fungerar under den rationella ytan, och är det som i grunden styr våra liv. Men precis som piraten Sparrow så småningom får upptäcka är vi inte alltid medvetna om vad vårt hjärta faktiskt längtar efter, och därför, menar Smith, behöver vi skärskåda våra vanor för att kunna blottlägga och även omforma våra begär.

Våra vanor, alltså det vi gör, är en för våra liv mycket viktigare formativ faktor än det vi tänker. Smith kopplar detta till det antika dygdbegreppet, som inte har så mycket med moraliska principer som med faktiska praktiker att göra. Precis som att det inte går att ”tänka sig ur” ett missbruk, går det inte att forma sitt liv enbart genom att ”tänka rätt”.

Om våra liv ska kunna förändras, behöver våra ”kärlekar” omformas och omdirigeras, och detta sker genom formativa vanor. Här ligger Guds rike i ständig konflikt med världen, som också ständigt vill forma oss genom sina praktiker.

Alla dessa vanor, oavsett vilket ursprung de har, kallar Smith ”liturgier”, vilka tränar våra hjärtan i tillbedjan. Det finns gudfruktiga såväl som sekulära liturgier, precis som det finns en gudfruktig såväl som en sekulär ”tillbedjan”. I en intervju i tidskiften NOD (#1/2017) kallar Smith människan ett liturgiskt djur. ”Du kan inte vara människa utan att vara en älskare … Du kan inte vara en människa utan att vara liturgisk. Frågan är bara vilka liturgier som formar dig.” Vi tränas i konsumtionstillbedjan i varuhusen enligt samma mönster som vi tränar våra hjärtan till att tillbe Gud i kyrkan. Kyrkan hjälper oss att forma vår kärlek till Gud, genom att erbjuda liturgier som tränar våra vanor. Tillbedjan handlar om formation, och därför har form och tradition i gudstjänstlivet betydelse.

Du blir vad du älskar, vilket blir den svenska titeln, blev av Christianity Today utsedd till årets bok 2017, och den ger ett viktigt bidrag till kristen dygdetik. Den är skriven med ett lättillgängligt och fängslande språk, och förutsätter inga teologiska eller filosofiska förkunskaper.

Insikten om att våra liv formas av begär, vilka i sin tur formas av våra ”liturgier”, det vill säga våra invanda handlingsmönster, är i grunden en källa till hopp, eftersom det lägger redskapen i våra egna händer. Det finns verkligen en ”magisk kompass” som tydligt visar vad vi egentligen åtrår och begär. Våra vanor blir därför instrument för både diagnos och behandling. De visar vad vi djupast längtar efter men formar också vår kärlek och våra begär. Vi blir det vi älskar, vi älskar det som våra liturgier format oss till att älska, och vi kan verkligen – detta är bokens centrala poäng – välja våra vanor. Det är ett uppmuntrande budskap.

David Nyström

Lektor i exegetisk teologi, Johannelunds teologiska högskola

Not: Recensionen har tidigare publicerats i tidskriften Ingång, 1/2019.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s