Incheckningsdisk Z

Det börjar som en vanlig hemresedag.* En i allt väsentligt lik alla andra man upplevt i livet. Sistaminuten-packet på hotellrummet, letandet efter hissen som igår kväll låg längs gången till höger om hotelldörren men idag ligger till vänster, stresspringandet till transferbussen som ska ta oss till flygplatsen. Det gamla vanliga scenariot med andra ord, och nu står vi i avgångshallen på Münchens flygplats och tittar på tavlan för avgående flighter. Siffror och ortsnamn blippar runt och avlöser varandra i olika färger och ojämna takter som vore tavlan ett trasigt stroboskop. Hurghada, Palma, Madrid, London. Och så till slut Stockholm Arlanda. Rätt flightnummer, rätt tid, rätt flygbolag. Det är vårt flyg.

Blicken glider längst ut till höger på tavlan, där information om incheckning och boarding brukar stå. Där står det att incheckning sker vid disk Z. Zäta, alltså. Som i sista bokstaven i det engelska alfabetet. Jag låter blicken vandra över hela hallen och finner ganska snart diskar A, B och C. Jag tittar vidare mot de bortre ändarna och finner där pilar mot diskar D-F. Men utöver det inget. Redan här anar jag oråd. Av mönstret att döma arbetar sig systemet genom alfabetet och jag lyckas alltså genom mina spaningar inte komma längre än till F. Inte bara Z saknas utan även M, P, X och alla övriga 16 bokstäver som ligger däremellan. Något måste vara fel.

Vi går fram och tillbaka i hallen och läser på varenda skylt utan att hitta den minsta antydan om var denna mystiska incheckningsdisk ligger. Inte heller ser vi en skymt av vårt flygbolags logga vilket skvallrar om att vi faktisk, trots allt, befinner oss på fel plats. Det är uppenbart inte här vi ska checka in.

Till slut hittar vi en ung dam som att döma av den stärkta bluskragen och det stramt uppsatta håret bör vara någon sorts värdinna. Vi frågar henne om hon möjligtvis vet var denna okända disk ligger, varpå hon på bruten engelska säger något halvbegripligt och pekar mot en trappa i hörnet som leder neråt. En incheckningsdisk i underjorden, vem har ens hört talas om något sådant? Jag anlägger min mest skeptiska min och mitt mest världsvana tonläge. Incheckningsdiskar ligger aldrig i källaren, basta. Damen måste ha missförstått oss. Men hustrun insisterar på att vi följer hennes instruktioner, och tillslut låter jag mig motvilligt övertalas till att närma mig trappan. Och där, precis bredvid trappan, finns en liten skylt, olik alla de andra vi sett, på vilken det står ”Check-in Z”. Skylten består av vit text mot brun bakgrund, och är som helhet inte olik den sort som vägverket använder till att markera sevärdheter och UNESCOs världsarv. Och utöver texten en pil neråt. Ner mot källaren.

Vi går ner för trappan, släpande på varsitt handbagage och jag även på den stora gemensamma väskan som ska checkas in, vilken vi av okänd anledning tagit med oss just den här gången. Vi brukar alltid resa lätt, utan incheckat bagage, men alltså inte denna gång. Nämnde jag att väskan är stor? Och tung?

En doft av fukt och rengöringsmedel möter oss vid trappans botten. Känslan är smått surrealistisk. Kanske liknande den som Alice måste ha haft när hon kröp in i kaninhålet. Var annars i världen checkar man in bagage i den dolda världen under avgångshallarna?

Vi börjar vandra på måfå, utan vidare plan eller vidare vägledning tills vi plötsligt, liksom undangömd bland all information och alla övriga skyltar, ser en likadan skylt som den vid toppen av trappan. Brun bakgrund, vit text, ”Check-in Z”. Pilen riktas nu mot ett långt rullband som av andra skyltar att döma leder rakt mot Terminal 2. Trots att vårt flyg går från Terminal 1 väljer vi att hoppa på rullbandet, vad annat kan vi göra? Det är som att vara ute på en skattjakt utan att veta exakt vad det är vi letar efter eller hur långt det är dit. Allt vi har att gå på är den senaste ledtråden, den senaste pilen.

Det blir en lång vandring över rullband, snirkliga gångar och trånga passager. Jag kan svära på att vi fullbordar en komplett cirkel minst tre gånger. Vid flera tillfällen, just som vi är övertygade om att vi hamnat fel eller är redo att ge upp, dyker en av de små mystiska skyltarna upp, som meddelanden från en högre makt. Som om en osynlig hand vid valda tillfällen drar bort förlåten till en annan dimension och låter oss se vad som väntar där. Små skyltar, små vägvisare, uppmuntrande ord på vägen som manar oss vidare. Alltid vit text, alltid brun bakgrund, alltid en liten pil som stakar ut riktningen. Jag sneglar lite på förbipasserande för att se om även de lägger märke till eller ens ser skyltarna, men de ger ingen indikation åt vare sig ena eller andra hållet. De älgar bara på rakt fram, utan något öga för livets subtiliteter. Eller bruna skyltar som leder mot mytomspunna avkrokar. Med blanka och ihåliga ögon, stressad blick, svettpärlor i pannan, inte sällan med fru och barn i släptåg, banar de väg genom trängseln mot ett tydligt, väldefinierat och lokaliserat mål. Biluthyrningen. Terminal 2. Incheckningsdiskar A-F.

För oss är det annorlunda. Vi får stanna, leta, fundera, förnimma. Ibland gå på ren känsla. Men tillslut känns det som att vi når vägs ände, vi kommer inte längre. När jag inte sett en skylt på länge och det känns som att vi är tillbaka på samma plats vi passerade för eoner sen tar jag mod till mig och stoppar en rundnätt farbror som ser ut som om han arbetar med något administrativt  här på flygplatsen.

Jag ställer frågan. ”Vet du var inchecningsdisk Z ligger?” och väntar spänt medan han drar handen genom den tunna, lätt grånade kalufsen. Jag förväntar mig nästan samma sorts svar som Harry Potter får när han ber konduktören på Kings Cross station i London om hjälp att finna plattform 9 3/4. ”Incheckningsdisk Z, driver du med mig? Hur stor flygplats tror du detta är? Vi har incheckningsdiskar A-F och det räcker mer än väl. Och dessutom fattar du väl att incheckningsdiskar aldrig ligger i källaren, det vet väl alla!” När jag tittar närmare ser jag att farbrorn faktiskt liknar Harry Potter-konduktören, som han gestaltas i filmen, och för en kort sekund undrar jag om det är samma person. Det börjar snurra i huvudet och jag kan känna hur min andhämtning blir snabbare, och hur svettdropparna tränger fram i pannan när yrseln slår till.

Men så svarar mannen till slut. Med ett stressat handutslag och guppande dubbelhaka pekar han mot området bakom mig och säger något på än mer bruten engelska än hans kvinnliga kollega från ovanjorden. Jag tolkar det som ett icke-svar, suckar och vänder mig om. Och där ser jag den, som om den just materialiserats ur intet. En något större skylt än de vi tidigare sett, och utan pil. Bara vit text på brun bakgrund, ”Check-in Z”. Bakom skylten ligger också något som faktiskt liknar incheckningsdiskar. Jag tror knappt det är sant och närmar mig dem som i trans. Incheckningsdiskar i underjorden? Ja, verkligen. Jag går närmare och ser vårt flygbolags logga tydligt ovanför några av diskarna. Det verkar faktiskt som att vi har hamnat rätt, men än är jag inte säker. Jag går fram till en av diskarna som bemannas av ännu en ung dam, och prövande, liksom osäker på vad som ska hända, räcker jag fram våra pass och lägger upp väskan som ska checkas in på vågen. Någonstans förväntar jag mig att hon ska brista ut i en deklaration att jag funnit vägen till den heliga Graal och nu kommer regera över mina fiender i tusen år, men allt hon gör är att knappa in några siffror på datorn. Hon sätter en tagg på väskan, och räcker med ett professionellt leende över våra boardingkort.

”Var går vi in till säkerhetskontrollen?” frågar hustrun plötsligt.

”Vid incheckningsdisk A, bara en trappa upp” svarar leendet.

Vi plockar upp våra handbagage och påbörjar återvandringen mot de solbelysta nejderna.

 


*Detta är en dramatisk gestaltning av en verklig händelse som utspelades i morse, på Münchens flygplats. Vissa litterära friheter kan ha tagits med några av detaljerna.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s