Reflektion runt Adam-debatten och viss frikyrklig bibelsyn

Under den senaste tiden har en debatt rasat i frikyrkosverige. Epicentrum är pastorn och fd EFK-ordföranden Stefan Swärds blogg, men inlägg har även publicerats på tidningarna Dagen och Världens Idags debattsidor. Sakfrågan har i allmänhet cirkulerat runt tolkningen av 1 Mos 1-3, dvs Bibelns skapelseberättelse(r), samt i synnerhet huruvida Bibelns Adam och Eva av kristna måste förstås som verkliga historiska personer.

Jag har egentligen inte tänkt fortsätta sakdebatten här – den har som sagt förts och förs fortfarande på olika håll, och den som är intresserad av att ta del av argument från olika perspektiv kan med fördel besöka nämnda websidor. Däremot ska jag göra ett litet försök att summera den, samt reflektera vidare.

Tonläget har ofta varit ganska högt, inte minst från dem som försvarat tron på en ”historisk” Adam. Stefan Swärd inledde med att hävda att om den tolkningen övergavs finns ingen kristen tro kvar. Teologen Anders Gerdmar har fortsatt i liknande anda, t.ex i en debattartikel där han hävdar att om tron på en historisk Adam urholkas ”är vår tro en bluff, och då är vi de ömkligaste av människor.” Den sista delen av den meningen är ett citat av Paulus som uttalar sig om tron på Jesu uppståndelse. En specifik tolkning av en given bibelberättelse sätts alltså i jämställd relation med den kristna trons absoluta centrum.

Att det är svårt att skapa en vettig diskussion mot bakgrund av sådana deklarationer säger sig självt, men debatt har ändå förts. Argumenten mot tron på en historisk Adamsgestalt, som den porträtteras i Bibelns inledande kapitel, har framförallt två bottnar:

Texten. Argumentet här utgår från den grundläggande bibelvetenskapliga principen att man i tolkning av antika texter (och moderna, för den delen) måste ta hänsyn till vilken sorts text det handlar om. Här har argument förts fram att 1 Mos 1-3 inte är historieskrivning i modern mening utan beskriver människans och jordens ursprung med vad som ofta kallas ett mytiskt språk. En myt är i detta sammanhang inte detsamma som saga eller fantasi utan helt enkelt en berättelse som förmedlas genom ett bildligt språk. Denna berättelse kan ha en historisk resonansbotten, men fokus ligger på budskapet, inte detaljerna. Utöver det utgår berättelsen även från en antik världsbild, som t.ex. innefattade ett fast himlavalv samt en kupol över himlen som utestängde vattnet ovanför. Även en ”bibeltroende” måste förhålla sig till att antikens författare såg annorlunda på världen samt frågan hur en text är avsedd att förstås – en bokstavlig tolkning av något som inte är ämnat att tas bokstavligt är inte en bibeltrogen tolkning utan en vantolkning. Så diskussionen här har främst hamnat om vilken typ av text/genre 1 Mos 1-3 tillhör, och vilka tolkningsmöjligheter som existerar i relation till detta.

Naturvetenskapen. Argumentet här är att det modern vetenskap kan berätta för oss om jordens och livets tillkomst samt inte minst det modern DNA-forskning kan visa vg människans ursprung och utveckling inte är något vi bara kan välja att ignorera. En ”mytisk” eller budskapfokuserad tolkning av skapelseberättelksen har inga problem att förhålla sig till det. En sådan läsning kan se att skapelseberättelsens syfte inte är att svara på frågor som ”hur” eller ”när” (naturvetenskapens område) utan ”vem” och ”varför”.

I Bibelns första tre kapitel får vi veta att människan är särskilt skapad och utvald av Gud samt att hon har fått ett mandat att vårda jorden. Vi får veta att skapelsen är god och att människan är formad till Guds avbild. Vi får också kunskap om människans uppror, att hon vände sig bort från Gud och att skapelsen därför hamnade under förbannelse.Detta är budskapet, sanningarna som en troende ser förmedlas genom texten.

Allt runtomkring, en urträdgård med undergörande frukt och talande ormar, är rekvisita – dvs delar av berättelsen – och inte nödvändigtvis något som (för att citera Pekka Mellergård) ”en rätt placerad TV-kamera” skulle kunnat fånga upp. Så lyder argumentet. Och det går utmärkt att vara ”bibeltroende” även med en sådan syn. Inget av klassisk kristen teologi går förlorad. Det innebär heller inte att skapelsens eller syndafallets historicitet förnekas utan dessa urhändelser i den mänskilga historien beskrivs här med bildlig/mytisk språkdräkt.

Argumenten mot  #1 (texten) har dels centrerats runt detta med genre, men också runt hur skapelseberättelsen tolkats av NT:s författare. Argumentet där har varit att eftersom Jesus och Paulus tycks ha talat om Adam som en fysisk person så måste denne också ha varit det.  Men för det första går inget av det Paulus har att säga teologiskt i relation till Adam förlorat om denne förstås som en arketyp eller symbol för mänskligheten snarare än en fysisk person. Det är mycket möjligt och kanske till och med sannolikt att Paulus uppfattade Adam som en historisk person eftersom han inte hade någon konkret anledning att inte göra det. Det betyder dock inte att vi måste göra det. För vilken bibelsyn gör gällande att vi måste se på världen exakt likadant som apostlarna – vilka levde för 2000 år sedan?

Argumenten mot #2 (naturvetenskapen) är mer intressanta, för de finns egentligen inte. Försöker man pressa vissa debattörer på denna punkt möts man ofta med ett svar som liknar ”jag är inte naturvetare, så detta vill jag inte diskutera”. Det är ett ok argument om man som exeget håller sig inom texten, eller som historiker håller sig till det som en historiker kan undersöka, men när man tar på sig rollen att tala om verklighetens beskaffenhet samt om mänskligt/biologiskt ursprung, kliver man in på naturvetenskapliga områden och då får man vara beredd att spela det spelet.

De enda argument som då och då kommer fram mot #2 innehåller referenser till kreationistiska hemsidor som t.ex genesis.nu. Kreationism, är det viktigt att påpeka, är inte liktydligt med skapelsetro. Det går alldeles utmärkt att som kristen instämma i trosbekännelsens första artikel utan att vara kreationist.

Kreationsim är istället ett förment vetenskapligt försök att harmonisera vetenskapliga upptäckter med en ofta extremt bokstavlig tolkning av Bibelns berättelser. Jag skriver ”förment” eftersom det egentligen inte har något med vetenskaplighet att göra.

Den vetenskapliga metoden går ut på att så förutsättningslöst som möjligt, och med öppet sinne, undersöka verkligheten och sedan dra slutsatser om dess beskaffenhet. För att kunna göra det krävs givetvis struktur. En teori skapas vars hållbarhet sedan prövas, men i slutändan överges också teorin om den inte på ett tillfredställande sätt kan förklara verkligheten, eller om den kan ersättas av en annan teori som kan förklara observationerna bättre och enklare. Det är så ny vetenskap formas. Vetenskap är givetvis aldrig helt objektiv, eftersom varje forskares slutsatser påverkas av hennes egen föreställningsvärld, men det är också därför som vetenskap bedrivs intersubjektivt, dvs så att ngn annan ska kunna återupprepa experiment och få samma resultat. Vetenskaplig konsensus, dvs den samlade expertåsikten inom ett område, är också viktig att beakta, då den fungerar som ett skydd mot att enstaka halvgalna forskares vilda teorier får spridning och accepteras. Därför finns också peer-reviewing och andra sätt att slå vakt om vetenskaplig kvalitet inom den akademiska världen.

Kreationism är motsatsen till allt detta. En kreationst kommer till bordet med en färdig uppfattning om hur saker och ting ligger till, som är skapad utifrån en ofta extremt bokstavlig och vårdslös läsning av Bibeln. Bibelsynen som ligger bakom är nästan en magisk sådan. Bibeln ses som en enhetlig samling av skrifter, helt och hållen skriven av Gud – närmast verbalinspiratoriskt – eftersom varje bokstav och ord kan antas ha medvetet placerats där av Gud själv. Kreationisten tar detta färdiga paket av åsikter om hur världen är beskaffad, och försöker harmonisera dem med naturvetenskapliga observationer. Det sovras, väljs och vrakas. Det som inte passar in i modellen tas bort, detaljer som kan ses som stärka en tes man redan har belyses, och brister i den allmänna vetenskapliga kunskapen lyfts upp och förstärks, för att så in tvivel på den vetenskapliga metoden i troendes sinnen.

I mina ögon är det en tragisk rörelse, som står både för usel vetenskap och usel bibeltolkning.

Talespersonen för Föreningen Genesis, vars argument en del debattörer som sagt refererat till, har precis nu i dagarna skrivit ett blogginlägg där han berättar om en bok han skrivit. I denna bok redogör han tydligen i detalj för hur vi kan räkna ut exakt vilket årtal Jesus kommer tillbaka till jorden, helt utifrån Bibelns inre referenser och utan input från ”sekulära” källor.

Sådan är bibelsynen – en magisk trollbok, full av hemliga koder och insikter, som bara den insatte, med rätt teorier och en miniräknare kan knäcka. Det är så långt ifrån ett sunt, kristet förhållningsätt till den heliga Skrift, världen och tillvaron i stort som det går att komma.

Det har i debatten hävdats att frikyrkan behöver föra samtal kring bibelsyn. Jag håller med, för det jag sett prov på under de senaste veckorna har gjort mig alarmerad. Hur ska tänkande människor, som vill bejaka sin kristna tro men även förstå den värld de lever i, kunna finna en plats i frikyrkan? Enligt en del linjer jag sett dras upp de senaste veckorna verkar det knappast möjligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Reflektion runt Adam-debatten och viss frikyrklig bibelsyn

  1. asalauenstein skriver:

    En klar och lättläst genomgång av den vetenskapliga metoden fungerar finns i Maria Gunthers bok som anknyter till detta ämne.
    http://www.wwd.se/bocker/fysik/b/big-bang-eller-varde-ljus/

  2. asalauenstein skriver:

    ”av hur” ska det vara förstås :-)

  3. Thomas Arvidsson skriver:

    Tack David, tydlig sammanfattning. Det som förlamar ett sånt här samtal är den defensiva hållning som många verkar ha, där man måste ”ta striden” mot allt det som man tycker luktar ”liberalt”. Innan man ens lyssnat klart. Det blir som att samtala med en vägg.

  4. Suwanit Phaikaew skriver:

    Tack du har visat mig vilken saga bibeln är och att det inte går att tro på dem alls.

    • TonyMalmqvist skriver:

      Intressant att det var just en teolog som fick dig att komma till den slutsatsen. Nöjd med ditt ”gedigna” arbete Nyström?

  5. Henrik Krondahl skriver:

    Angående den vetenskapliga motoden, så får man tänka på att även evolutions-troende forskare (för det är en tro) tolkar fakta utifrån sina förutfattade meningar. Där är inte evolutionister bättre än kreationister. Som medlem i föreningen Genesis kan jag också berätta att föreningen som helhet inte står bakom talespersonens ståndpunkt att det går att räkna ut vilket år Jesus kommer tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s