Om kärlek och husfrid

Jag såg att någon gillat den här texten på Facebook och läste. Den är inte så vulgär som den verkar, utan handlar om något mycket viktigt som ju dessutom är på tapeten i dessa dagar med alla spaltmeter som skrivits om händelserna i bl.a. Köln och Kungsan.

http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article12299458.ab

Den handlar om rätten (framförallt kvinnors) till sin egen kropp. Rätten att sätta gränser, att säga nej, utan anledning eller ursäkt. Den fundamentala för rätten för kvinnor att leva som de vill, vistas var de vill, klä sig som sig vill utan att bli trakasserade eller tafsade på. Eller som i detta fall – rätten att säga nej även när man lever i ett förhållande – att inte känna sig tvingad att ”ställa upp” för ”husfridens skull”.

En bra text på många sätt, som inkluderar ett fint brev från krönikören till hans 12-åriga dotter. Den lyfter fram självklarheter, som tyvärr tycks bli mindre och mindre självklara i samhället.

Samtidigt blir jag så sorgsen när jag läser detta. Över var vi har hamnat. Över vart vårt hyperindividualistiska samhälle har lett oss. In i en helomslutande korridor av egoism. Där vi alla är små isolerade öar, fundamentalt definierade av rent egenintresse, och där all interaktion med omvärlden är ett förhandlande och kontraktskrivande. Även i partnerskap och förhållanden – de är endast att betrakta som ömsesidigt gynnande affärsrelationer, vars bevekelsegrunder är genuint egoistiska. Jag ger för att få, och jag ska banne mig få, annars lämnar jag överenskommelsen.

Det finns inga enheter längre, inga vi. Förhållanden består av två rivaliserande individer som hänger med varandra enbart för att det ska öka den egna lyckan.

På ytan kan kärlek och habegär se förvillande lika ut. Mekanismerna påminner om varandra, resultaten tycks identiskt lika. Den som osjälviskt ger utifrån kärlek, och tar emot på samma sätt från sin partner får sina behov fyllda. Men samma sak gäller vid en självisk kontraktsuppfyllan. Om jag ger för att få och tar emot av någon som också ger för att få, blir ju resultatet även då att vi båda får.

Till ytan identiskt lika. På djupet en avgrundsskillnad.

En sann kärleksrelation handlar om att sätta den andres behov först, att vilja se sin partner lycklig. Och då behöver man fundera över detta med ”vilja” och att vara ”sann mot sig själv”. ”Vill” jag gå ut med soporna? Är inte svaret både ja och nej? För min egen bekvämlighets skull vill jag inte – det är ju kallt och regnigt ute – men för att min partner ska bli glad kanske jag vill det. Gäller inte samma sak för allt annat i en relation, inklusive intimitet? Gör man verkligen per definition våld på sig själv för att man någon gång ibland, i en fast och trygg relation, väljer att tillfredsställa sin partners behov – utifrån kärlek – även om man själv, just då, kanske inte är jättesugen? Är det verkligen en så förbjuden och hädisk tanke?

Jag förstår krönikörens motiv. Texten utgår från män som själviskt tjatar, manipulerar och pressar sin partner, vilket naturligtvis är oacceptabelt, men kanske också vittnar om ett förhållande som möjligen inte är så hälsosamt?

Kanske behövs den här sortens texter. Kanske måste vi hela tiden påminna oss om att inte vara svin, att inte våldföra oss på andra, att inte själviskt ta för oss, att visa grundläggande respekt för andra människors vilja och integritet, inklusive våra livspartners, samt att vi har rätt att säga nej och få våra känslor tagna på allvar.

Och kanske kommer vi aldrig längre i det offentliga samtalet. Allt handlar om rättigheter, gränser och transaktioner, and that’s it. Men vore det inte spännande om vi – kanske i vår enskildhet eller ännu hellre som par – kunde ta oss förbi detta? Och börja prata med varandra om känslor, behov och längtan? Och i processen kanske börja utforska vad sann tvåsamhet är och vad det verkligen innebär att älska någon? Jag tycker det.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s