Korta tankar om sannolikhet (och blodmånar)

Sannolikhet är bland det svåraste som finns för den mänskliga hjärnan att hantera. Vi drar konstant och konsekvent felaktiga slutsatser i sannolikhetsfrågor. Damen som vinner två gånger i rad på miljonlotteriet frågar ”vad är oddsen för att det ska hända?” och tolkar det som ett Guds ingripande. Naturligt nog.

Men utifrån ett sannolikhetsperspektiv är inte rätt fråga ”vad är oddsen att jag vinner två gånger i rad” utan ”vad är oddsen att någon, någonstans, någon gång vinner två gånger i rad?” Och börjar man räkna på det lär man finna att de är… ganska goda. Men i det enskilda fallet upplever vi det som nästan omöjliga odds, eftersom vi som oftast utgår från oss själva eller en specifik händelse/observation.

Detsamma gäller sammanträffanden i vardagen. Hur många gånger frågar vi oss inte ”vad är sannolikheten att det skulle hända, samtidigt som jag sa just detta”. Givetvis väldigt liten. Vi anar en osynlig hand i buskarna. Men återigen är det ju fel fråga – rätt fråga är vad sannolikheten är att ett märkligt sammanträffande sker överhuvudtaget i vardagen. För vi ställer ju oss samma fråga oavsett vilket märkligt sammanträffande det är vi råkar ut för.

Tillämpa nu detta på alla kosmiska förutsägelser, med blodmånar, årsveckor och annat som just nu cirkulerar i den kristenkarismatiska cyberrymden. Det ser väldigt övertygande ut med staplar och diagram över sammanträffanden genom historien, följt av beräkningar av alla de slag. Siffrorna imponerar, sambanden ser tydliga ut.

Men det som kännetecknar dessa uträkningar är att de alltid görs bakåt i tiden. Förutsägelser och framåtblickande beräkningar funkar aldrig (inte en enda gång hittills), därför att det är först när saker har hänt som vår hjärna börjar skapa mönster och sammanhang.

Så vi skapar vår kedja av sammanträffanden och frågar oss sedan vad sannolikheten är att just denna kedja skulle ha kunnat uppstå. Givetvis extremt liten. Men rätt fråga skulle naturligtvis rikta in sig på graden av sannolikhet för att några som helst sammanträffanden i historien uppstår med vilkas hjälp vi sedan, inom lösa parametrar, förmår skapa en fiktiv sambandskedja. Och svaret på den frågan är: väldigt hög!

Det var några korta och väldigt hastigt nedtecknade tankar. Teologi och bibelbruk i de här frågorna går jag inte ens in på men det finns en del att säga där också.

Med detta sagt, se till att gå upp i natt och titta på månen. Sannolikheten att du någonsin får möjlighet att se en superblodmåne igen korrelerar med sannolikheten att du är vid liv år 2033 och att det då är klart väder!

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s