Att flyta med floden

Jag bodde i England och hade tillsammans med en vän bestämt mig för att en helg åka och bestiga Mt. Snowdon, det högsta berget i Wales. Vi frågade en tredje vän om han ville följa med, men han svarade :”nej det gjorde jag förra året och livet är för kort för att göra samma sak två gånger”.

Jag brukar tänka på det svaret ibland och låta det inspirera mig till att prova nya saker. Ja, livet är kort, och det finns mycket att upptäcka. Man behöver inte trampa runt i samma hjulspår hela tiden.

Men samtidigt är tanken missledande, för ingen har faktiskt någonsin gjort samma sak två gånger. Det går aldrig att återskapa ett ögonblick.

I somras gjorde jag en pilgrimsvandring, där jag gick de sista 30+ milen längs El Camino till Santiago de Compostela i norra Spanien. En fantastisk upplevelse olik någon jag haft tidigare, och jag funderar på att åka tillbaka i sommar för att vandra den första delen.  En sak som slog mig var att många av de jag träffade hade vandrat denna led flera gånger redan, och de hävdade att upplevelsen var ny varje gång. Det beror naturligtvis på att man möter nya människor och upptäcker nya saker men framförallt på att man själv inte är samma person som tidigare. Samma typ av intryck landar olika beroende på var man själv befinner sig.

En vän jag lärde känna under vägen skrev efteråt: ”I will never travel  this road again. Any other trip will be in another time and therefore another place.”

Precis så är det. Ett välkänt citat tillskrivet den grekiske filosofen Herakleitos lyder: ”man kan inte två gånger stiga ner i samma flod, i samma vatten stiger vi och stiger vi icke, det är vi och det är icke vi”. Vattnet rör sig och därför är floden inte densamma. Vi rör oss, i tid och rum, och därför är vi inte desamma.

En annan pilgrim som återvände till caminon skrev:  ”I’m looking for something I left behind or perhaps never found.  It’s like coming home.” Ett hemvändande, alltså. Det är så vi upplever det när vi – fysiskt, emotionellt, eller andligt – möter en välbekant plats. En plats där vi känner oss tillräckligt trygga för att möta oss själva.

Därför behöver vi alla komma hem. Till en plats av ro. Inte en plats där inget förändras, men där tid och rum konvergerar. Där floden och vi rör oss i samma takt. En plats där förändring, utveckling och mognad i våra liv tillåts växa inifrån.

Frågan blir då inte om livet är för kort för att göra samma sak flera gånger. Om jakten blir meningen och målet att ticka av boxar i livskalendern. Allt som lever förändras. Att finna harmoni i det ständigt rörliga blir utmaningen. När livets flod rusar förbi ser den ut som en virvelvind. Men när vi flyter med blir den en spegel.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s