Teologins väsen

Karl Barth, en av 1900-talets och kanske världshistoriens största teologer, höll mot slutet av sitt liv en föreläsning för seminariestudenter i USA. Under frågestunden efteråt lär en student ha frågat om han på något sätt kunde summera sin teologiska livsgärning. Barths svar, ”Jesus loves me, this I know, for the Bible tells me so”, fick nog fler än en av de närvarande att tappa hakan.

För några år sedan lyssnade jag till ett föredrag i Cambridge av en annan av vår tids teologiska giganter, Jürgen Moltmann. Han var redan då över 80 år och berättade om sitt liv, bl.a. om hur han som krigsfånge i England började studera teologi. Efteråt reste sig en student och hänvisade till ovan nämnda episod med Barth, och undrade om Moltmann på motsvarande sätt ville summera vad han upptäckt under sin gärning. Hans svar fick åtminstone mig att gapa: ”Lidandet, hoppet, att Kristus fann mig när jag var fullständigt förlorad.”

När personer som Barth och Moltmann kan sila ner sina liv – sina lärdomar, intryck och erfarenheter – till några få bestående korn så borde det säga oss något.

Jesus, kärlek, hopp och frälsning. Teologi får egentligen aldrig handla om något annat. Inte egentligen.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s