Till återhållsamhetens försvar

Återhållsamhet (eller måttlighet) är en av antikens fyra klassiska dygder. Inom kristen etik har den alltid varit viktig, inte minst då den nämns som en av ”andens frukter” i Paulus brev till galaterna.

Ändå menar jag att det är en dygd som nästan glömts bort inom frikyrkligheten idag. Jag tror det är en stor förlust.

Inom frikyrkan (iaf den del jag har erfarenhet av) har återhållsamheten ofta ersatts av antingen avhållsamhet eller lössläppthet. Avhållsamhet från allt som är eller har den minsta potential till att vara skadligt blandas i en märklig kompott med en totalt oproblematisk inställning till allt annat.

Predikningar om avhållsamhet är inte ovanliga inom frikyrkan. Men faktum är att bibeln talar ganska lite om det. Avhållsamhet från synd, dvs det Gud uttryckligen förbjuder, talas det om men i övrigt är det ofta just måttlighet som förordas. Vare sig det handlar om mat, alkohol, sex, pengar eller annat så utfärdar sällan Skriften (eller kristen tradition) några totalförbud. Däremot talar den om gränser och, ja, just måttlighet. Det är inte synd att äta sig mätt, men att frossa är det. Sex är inte smutsigt, men det finns ett ramverk för sexualiteten. Det är inte fel att äga pengar, men girighet är en allvarlig synd. Och så vidare…

Problemet med att släppa återhållsamhetens ideal är att vi avskaffar just den dygd som mer än någon annan fostrar vår karaktär. Att ersätta återhållsamhet med avhållsamhet kanske kan tyckas bara handla om att skärpa kraven lite ”för att vara på den säkra sidan”, men i själva verket är det ett försök att göra livet lättare. Svart och vitt är alltid lätt att förhålla sig till. Det svåra är att navigera säkert i livets gråzoner. Något vi aldrig lär oss när allt som kommer i vår väg bekvämt delas in i ”tillåtet” eller ”otillåtet”.

Jag har ofta undrat över varför frikyrkoungdomar som så småningom ”bryter sig loss” ofta måste göra det under så spektakulära former. Från att ha levt ett liv i total avhållsamhet ska de nu göra allt de inte fick tidigare i kubik. Supa skallen av sig, ligga runt med alla de kan hitta, svära i varannan mening och lägga upp selfiesar på nätet där de poserar med obscena gester. Det är fascinerande, för ”normalt” folk håller ju liksom inte på så där. Självklart finns upprorsaspekten med i det hela, men jag tror också det handlar om att man faktiskt inte har någon träning i att kontrollera sig själv. Förbud fostrar aldrig ansvar – förtroende gör det!

Och tydligheten består när man vänder på myntet, för lika svart som det svarta blir, lika vitt blir det vita i dualismens månlandskap. När verkligheten delas upp i svart och vitt, i tillåtet och otillåtet, finns ju inget behov av att problematisera något (detta förhatliga ord). Det är inte ”otillåtet” att tjäna pengar – alltså spelar det knappt någon roll hur vi gör det. Jag har själv suttit på en anställningsintervju med en kristen arbetsgivare och fått höra att den bästa försäljaren är den som slirar precis på gränsen mellan lögn och sanning.  Tjäna pengar är ju målet, och då behöver medlen inte problematiseras. Jag tappade hakan. Andra typiska effekter är att man inte heller ser några problem med att jorden förstörs, att djur på slakterier lider, att arbetare på kaffeplantager får dåligt betalt eller att pastorn äger ett eget jetplan och bor i lyxvilla. Nyanserna suddas ut och självklara begrepp som rimlighet och ansvarsfullhet förlorar sin mening. Är det inte ”otillåtet” så är det vitt som snö.

Jag tror vi behöver återerövra återhållsamhetens dygd i våra församlingar. Vår karaktär och vårt moraliska omdöme formas inte i ytterkanterna, på de trygga och torra stränderna. Nej, det är mitt i forsen som stenarna slipas, där allt flyter och virvlar och det inte är helt lätt att avgöra vad situationen kräver. Där måste vi lära oss att lyssna på våra samveten istället för att rapa upp regler, samt att lägga band på oss och, ibland, kanske avstå från saker som strikt sett är ”tillåtna”. Det är så man formas till vuxen människa OCH en mogen kristen.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Till återhållsamhetens försvar

  1. bokmalin skriver:

    det tror jag du har alldeles rätt i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s